Min fascination för Tintin

Jag måste ha varit runt tio år ungefär. Hade fått mitt första Tintinalbum av någon släkting. Tittade på bilderna och bläddrade ganska för snabbt. Det här var nog under en period där man köpte kassettböcker - alltså böcker som hade medföljande kassettband där man lyssnade på berättelsen samtidigt som man läste den. Dom här kassettböckerna hade ett karaktäristiskt sagopling - när man hörde plinget var det dags att vända sida i boken. Underbart.

Så här stod jag i nån tv/radioaffär som det hette på den tiden och hittade ett kassettband med Tintin. Smart som jag var (?!) inhandlade jag och begav mig hem när jag lyssnade på äventyret samtidigt som jag satt med albumet framför mig. Det var här jag lärde känna alla vännerna och kanske i synnerhet Kapten Haddock. Det var nämligen ljudgestaltningarna som blev Tintin & Haddock för mig. Därför blir Tintin inte riktigt Tintin när det inte är Tomas Bolme som ger hans röst. Det har med nostalgi och principer att göra men det kan inte hjälpas.


Sedan den där dagen fortsatte jag att samla på mig album och kassettband. Gick med i Tintins äventyrsklubb och fick ett album i månaden. Min lycka var gjord. Jag växte upp med Tintin, Haddock, Kalkyl & Dupontarna och jag växte aldrig ifrån det. Möjligen att jag hade ett större uppehåll under tonåren men sen fann jag mina kära kassettband.

Det som också fascinerar med Tintin är att man läste Tintin som liten och beundrade Hergés konstverk, som det verkligen är. Varenda liten sida är så detaljrik så att man nästan hittar något nytt som man inte lagt märke till varje gång man läser ett album. Som liten insåg man inte heller Hergés geniala samhälls och politiska kritik. Att hitta små detaljer som tillexempel att diktatorn bakom statskuppen i äventyret med Kung Ottokars Spira fått namnet Müstler. En uppenbar kombination av två av världens grymmaste diktatorer - Mussolini & Hitler. Eller överste Sponz som är en tydlig karikatyr över en SS-officer.

Överste Sponz i Kung
Ottakars Spira.

Idag är det en fantastisk skön nostalgitripp och avkoppling för mig att rota fram ett band och kasta mig in i Tintins förtrollade värld. När Tomas Bolmes stämma ljuder "Hej på er, här är Tintin igen" ja då är jag hemma.